Sommaren då vi skulle fixa gården men istället renoverade hela nedrevåningen

Då hösten nu är här med besked tänkte jag det skulle passa bra med ett slags bokslut över vad som blev gjort här hemma under sommaren. Man har ju en tendens att glömma, och det kan ju vara kul att gå tillbaka och se att saker faktiskt blir gjorda de dagar det känns som inget händer här hemma.

Under vintern gick renoveringen på sparlåga. Jag var gravid och det var liksom inte läge att klättra på stegar och måla här inne. Ute var det också för kallt att jobba med fasaden. Så blev vi tvåbarnsföräldrar i mars och trots att man var trött kände jag i takt med att vårsolen sken in i huset att det var mycket jag ville fixa här hemma. Antagligen för att jag gått omkring och stirrat på väggarna hemma hela vårvintern utan att kunna göra något.

Den första tiden då Daniel var pappaledig stod hemmakontoret tomt. Vi beslöt därför att göra att ryck och fixa ytorna i det rummet. Efter det skulle vi koncentrera oss på utsidan och gården och låta insidan vänta till hösten. Riktigt så blev det inte, men vi började med kontoret i alla fall.

Kontoret

Golvet i kontoret är ett gammalt slitet trägolv med fläckar både här och där. Har länge varit sugen på att måla rutor så det fick det bli. Då vi en gång höll på målade vi innerfönstren vita och det slitna taket fick också det ett lager ny vit färg. Hör och häpna, vi la till och med in lister i rummet.

Ska ta bilder på resultatet i något skede, men nu då Daniel använder det som kontor igen är det lite svårfotat. På kvällarna är det för mörkt, och på helgen har jag glömt bort det. Men en före och efterbild från samma vinkel hittade jag i alla fall.

Före: Slitet omålat golv med färgfläckar. Minst lika slitet tak som vi hade tänkt måla innan vi satt upp men inte hann. Och lister saknas i vanlig ordning.

Efter: Lister, vitt tak och rutor på golvet. Golvet är egentligen inte klart. Trärutorna ska ännu få färg bara jag kan bestämma mig för vilken nyans vi ska köra på.

Så var det då dags att börja fundera på gården. Men så fick vi bekräftat att tidningen Maalla skulle komma på besök i slutet av juli. Reportaget skulle handla om livet på landet och att bo i ett hus med historia. Fotografen Camilla Hynynen (@canoncamilla på Instagram) försäkrade ett det inte gör något att vi var mitt uppe i renoveringen och att allt inte är klart. Skrev i alla fall en lista över några få saker jag ville få klart innan fotograferingen. De få sakerna blev ganska många. Jag kallade det ”sommarlistan” medan Daniel tyckte benämningen ”femårsplanen” var mer passande.

Allt på listan hann vi inte med men mycket av de saker som stört mig under vintern blev nu äntligen av.

Köket

I köket lämnade vi en stockvägg synlig då vi inte kunde bestämma vad vi skulle göra med den. Stockarna var ganska slitna men vi ville inte måla eftersom jag så långt det går undviker att göra ingrepp på huset man inte kan ångra.

Gillar egentligen stockväggen. Men den var lite malplacerad då vi hade tapet på alla andra väggar på nedrevåningen. Tror vi lämnar några stockar synliga på vinden istället.

Till sist kom vi ändå fram till att det som skulle se bäst ut i just vårt kök är att tapetsera också det väggen med samma tapet som i resten av köket. Sagt och gjort. Dagen innan vår sons dop jobbade vi mitt i natten med att få upp tapeten. Blev mycket nöjd med resultatet.

I köket målade vi äntligen också råspisen vit och den blev om möjligt ännu finare.

Vårt sovrum

Det rum vi gjort mest i är vårt sovrum. Tapeten i det rummet har aldrig känts helt hundra. Vi hade tänkt att det skulle vara lugnt och harmoniskt med en enkel linnetapet, men jag tyckte den var för ljus och lite tråkig. Jag gillar ju mönster och färg. Så då Boråstapeter släppte kollektionen Vårt arkiv och tryckte upp tapeten Nocturne i guld slog vi till.

Men för att kunna tapetsera det rummet måste vi först göra något åt taket. Taket i det rummet är nytt och obehandlat trä. Vi köpte därför kvistlack och matt linoljefärg och då barnen somnat för natten körde vi på med pensel och rulle. En helg tog det och så var taket vitt.

En fördel med att måla tak då man vet att man snart ska tapetsera är att man inte måste vara rädd för att få färg på väggarna.

Daniel tapetserade och jag satt i sängen och matade bebis. Tur att det var sommar och nätterna ljusa för vi höll på till mitt på natten.

Blev mycket nöjd med resultatet också i det här rummet. Den vita råspisen kommer fram mycket bättre och rummet känns betydligt mer ombonat. Nu känns rummet också som det passar in med stilen i de övriga rummen på nedrevåningen.

Den som är uppmärksam ser att uppe i hörnet saknas ännu en bit list. Men bara vi hittar den någonstans i vårt uthus ska vi nog lägga upp den med.

Ylvas rum

Också Ylvas rum fick en lite makeover under sommaren. Vi behövde lite bättre förvaring för hennes leksaker och kläder så jag köpte en gammal bokhylla från 70-talet på loppis. Med köpte menar jag att jag fick hyllan gratis och levererad till dörren då tidigare ägare annars skulle kört den till soptippen. Men med lite grön färg blev hyllan riktigt fin och jag får säga det själv. Det här är den typen av projekt jag går mest igång på. Att ge en möbel någon annan tycker är klar för skroten en ny chans. Bra för både plånbok och miljö.

Bokhyllan före i alla sin härlighet.

Ett lager färg efter att ha sandpapprat ytan först.

Så här blev resultatet. Valde att tapetsera baksidan för att skapa en illusion av att hyllan är platsbyggd. Tycker det funkar ganska bra. Perfekt blev den inte men med tanke på att det var gratis tycker jag det var ett väldigt lyckats projekt. Då Ylva sedan får ett eget rum på vinden ska det här bli vart kontor. Då ska hyllan få fyllas av våra böcker och mappar. Kanske i konjakt i glassåpet?

Tror det var de stora projekten inomhus i sommar. Sedan har vi också målat totalt sex fönster vita (vi valde att flytta in med innerfönstren omålade eftersom vi i det skedet endast hann måla fönstren på utsidan). Vi har skrapat och målat lister och har nu lister och dörrfoder i alla sovrum i nedrevåningen (en taklist kanske saknas här och där i vissa rum, men bara vi hittar de saknade listerna i uthuset åker de också upp). Sist men verkligen inte minst så har jag tvättat fönster! För första gången i detta hus!

Gården och fasaden

Så kom fotograferingen i slutet av juli och i augusti blev vi alla sjuka. Vi turades om att hosta en i gången hela augusti och det är först nu vi börjar bli friska. Så det blev kanske inte gjort så mycket som vi önskat ute. Men en del hann vi nog med där också då jag kollar igenom min kalender för sommaren. Alla fönster har fått ett till lager vit färg. Vi har också målat kvisten gul ett andra varv. Någon trädgård har vi inte ännu, men vi har kört bort flera lass med skräp så det går åt rätt håll i alla fall.

Så visst fick vi gjort ganska mycket i sommar ändå. Nästa sommar tar vi kanske i tu med gården. Högst upp på listan står fönstren till kvisten som ska kittas och målas. När vi ska göra något åt vinden är också ett frågetecken, men det får klarna med tiden. Nu tänker jag hälla upp en kall öl och vara lite nöjd en stund över vårt fina hem.

Ett hus med historia

Vi blev nyligen intervjuade för ett reportage i tidningen Maalla. Om livet på landet och att leva i ett hus med historia. Och historia finns det gott om i vårt hus. Eftersom jag nu har det i färskt minne tänkte jag passa på att berätta lite om huset här också.

Huset stod tidigare i Lålax i Vörå. I Vöråpublikationen ”I rågens rike” från 1986 finns det tacksamt nog skrivet en del om både gården och huset så mycket av det jag skriver nu kommer därifrån.

Gården där huset stod kallades i folkmun för Kaptens. Själv brukar vi använda benämningen Kapteins. Det finns några olika teorier om varifrån namnet härstammar. En historia är att kaptenen för byaslagsmålen bodde i gården på den tid då man brukade slåss byar emellan för nöjes skull.

En mer sannolik förklaring är att namnet kommer från mitten av 1600-talet. Då bodde en militärkapten vid namn Arvid Silverbagge Henriksson i gården och det är troligen han som kvarlämnat kaptensnamnet. Följande ägare kallades för ”Capteins Johan Haga” så redan då verkar namnet vara etablerat. Tänk att namnet hängt med ända till idag!

Under åren har gården haft många invånare. En som sticker ut var en dräng från Toppars i Bertby som gifte sig med en av döttrarna på gården. Paret blev torpare på gården och allt var frid och fröjd framtill att ryktet började gå att en stöld ägt rum i Vörå kyrka. Misstankarna riktades mot Abraham Haga som torparen numera kallade sig. Historien berättar om hur han inte vågade behålla de stulna kyrksilvret i Lålax utan begav sig till bonden på Toppars och gömde stöldgodset där. Då uppståndelsen lugnat ner sig besökte Abraham bonden igen och ville ha silvret tillbaka, men se det fick han inte. Det hela urartade i ett bråk som slutade med en död Topparsbonde och en kniv i Abrahamns hand. Abraham Haga häktades för mordet och dömdes till döden genom halshuggning. År 1804 fördes han til Kangas i Bergby för att avrättas. Han blev den sista som avrättades i Vörå.

Ska erkänna att jag tänkte på den här historien då vi en varm sommardag kämpade med att tömma golvet på isolering i form av halm och dammigt skräp. Men det försvunna kyrksilvret hittade vi tyvärr inte så vi fick snällt gå till banken och be om ett bygglån som alla andra.

Kaptens gård är också Hagasläktens stamsäte. Så namnet Haga gård används också flitigt. Förutom tjuvar har gården haft andra invånare under åren, men då pesten drabbade bygden under ofärdsåren 1808-09 dog nästan tre släktled som då bodde på Haga gård. Så gick det alltså innan vi hade vaccin, ska inte gå in på den diskussionen här mer än att jag är mycket tacksam över att jag nästa vecka ska få spruta nummer två och med den ett gott skydd mot pandemin vi nu kämpar mot.

Min släkt som också heter Haga (vet inte men antar att namnet kommer från gården) tog över hemmanet i slutet av 1800-talet. Först ut var min Anders och Anna-Lisa Haga som alltså är min morfars farmor och farfar. Deras son Edvard tog tillsammans med frun Anna över gården innan det var dags för min morfar Gunnar och mormor Marta att ta över. Min mamma och hennes systrar är alla uppväxta i huset. Om jag räknar rätt nu så blir mina barn alltså sjätte generationen av min släkt som bor i huset. Då Zacharias föddes i år var det hundra år sedan det senast föddes en pojke i huset, det var då min morfar föddes år 1921.

Det finns ett fotografi från år 1923 taget av Vöråfotografen Erik Hägglund som är mig mycket kärt. På bilden sitter min morfars far Edvard Haga med morfar Gunnar i famnen. Bedvid honom hustrun Anna. Bredvid dem sitter Edvards föräldrar Anna-Lisa och Anders Haga. Bakom står Edvards systrar Vendla och Ida Haga. De bodde alltså alla i huset. Lite skillnad jämfört med nu då vi är två vuxa och två barn. Det brukar jag tänka på då jag klagar på att vi har för lite förvaringsutrymme. Kan det månne vara så att vi har för mycket grejer?

Då det gäller själva huset så är det lite svårt att svara på frågan när det är byggt eftersom det lite beror på hur man räknar. I skattepapper står det att huset är byggt år 1864 men det verkar som att huset fick sin nuvarande utformning år 1915 då man byggde ihop två mindre hus som stod mycket nära varandra. På vinden där vi ännu har stockarna framme kan man se spår av detta. Väggen i mitten är rödmyllad och har alltså i tiderna varit en yttervägg.

Mammas släkt bodde här till år 1968 då de flyttade till ett mindre hus i närheten av gården. Huset användes efter det som sommarboende till början av 1990-talet.

År 2018 kom vi då in i bilden på allvar och i oktober 2019 flyttade vi in i huset som nu står granne med Stundars i Solf. Ska skriva mer om sommaren då vi började arbetet med att plocka ner huset snart men det får bli en annan dag.

“Varför lämnas gamla hus till sitt öde?”

Läste nyligen en diskussion på Facebook om varför folk låter gamla hus stå och förfalla. Eftersom vi är mitt i processes med att ge nytt liv till en av dessa vackra gamla hus tänkte jag dela några av mina tankar kring det hela.

Huset vi bor i har funnits i min släkt i över hundra år och stod tom under flera år innan vi tog över. Har alltid tyckt om det ståtliga huset och som barn var det spännande att besöka gambägåålin tillsammans med mamma och systrar. Någon tanke på att jag själv en dag skulle bo i huset hade jag dock inte. Att ta över en stor gammal bondgård i stort behov av renovering och restaurering kändes läge för stort. Men så gick tiden och året vi fick barn hände allt och lite till på samma gång.

Vi bodde då i Åbo och skulle åka till Österbotten och hälsa på med vår lilla dotter. Jag talade med min mamma som berättade att bonden som ägde marken runt huset tagit kontakt med min moster för att köpa både mark och hus. Han skulle bygga ut sin verksamhet och huset som stod i vägen skulle då rivas. Att riva huset ville ingen, men att se på då huset sakta förfall var ju heller inget bra alternativ. Det här väckte i alla fall något i mig. Kanske vi ändå kunde ta oss an huset om vi i något skede skulle flytta tillbaka till Österbotten. Att någon annan i släkten skulle göra det var osannolikt. Jag är yngst av både syskon och kusiner och de har alla egna hus och stadgade på andra orter. Så då vi var hemma över påsken åkte jag och Daniel i smyg till huset för att känna in om det här kunde vara något för oss.

Väl hemma i Åbo så dök plötsligt en jobbmöjlighet för mig upp i Österbotten. Jag sökte och fick jobbet och till sommaren hade vi flyttat in på övervåningen hos min mamma. Nu var det på riktigt dags att välja var vi ville bo och planerna på att ta över gården i Vörå blev ett allt starkare alternativ.

Hela historien om vad som hände sedan hinner jag inte skriva ner nu men tänkte ta fasta på en av frågorna som dök upp i diskussionen på Facebook. Diskussionen handlade långt om varför så många hus lämnar åt sitt öde. Är det ingen som vill ta rädda alla dessa vackra ståliga hus? Det tror jag säkert det är men svaret har nog att göra med att det kräver både tid och pengar att göra det.

Vi började vårt husprojekt på allvar våren 2018 och kunde flytta in i huset hösten 2019. Det gick ganska snabbt eftersom vi under uppbyggnaden av huset hade hjälp av en byggfirma som gjorde grovjobbet så att säga. Vi flyttade in så fort spisen och wc:n var på plats och har sedan på plats jobbat med ytor både inne och ute. Nu i sommar fick vi faktiskt listor på plats i nedrevåningen så ganska långt har vi ändå hunnit. Här är några bilder på huset under jobbet gång:

Så här såg huset julen 2018 då alla stockarna plockats upp igen efter flytten från Vörå. Tänk att vi följande jul faktiskt bjöd in släkten på julmiddag hemma hos oss.

Våren 2019 tog den nya kvisten form. Den gamla gick tyvärr inte att bevara men vi har försökt bygga den nya i samma stil. Största förändringen är att vi bara har en ytterdörr istället för två.

Hösten samma år kom fick huset nya kläder i form av kilsågad panel.

Våren 2020 kokade vi rödmylla och målade panelen röd.

Ungefär så här ser huset ut i dagsläget. Några fönster ska ännu målas ett varv till och det saknas några ribbor här och där, men fasade börjar ganska långt vara klar. (Från den här sidan i alla fall, kvisten jobbar vi ännu med.)

På tre år har vi hunnit med mycket, mer än jag kanske trodde. Men vi har fortfarande en övervåning som är orörd och saknar en gård att tala om. I kvisten ska alla fönster skrapas, kittas och målas. Vi har ett uthus som är i stor behov av första hjälp. Skulle jag lista alla projekt vi ska borde göra skulle listan aldrig ta slut är jag rädd. Men jag tycker inte det är ett problem. Det här huset har blivit en del av vår livstil. Jag skulle inte vilja bo i ett hus där allt är klart då man flyttar in. Jag trivs med att gå här hemma och fundera på vilken färg vi ska måla panelen i kvisten. Att måla panelen är kul det med och det är kul att få se resultatet då arbetet äntligen är klart.

För oss var det rätt beslut att ta oss an ett gammalt hus men jag förstår gott de som inte vill göra det med tanke på hur mycket det faktiskt kräver. Eftersom jag som många tycker det är sorligt att se vackra ståtliga hus stå och förfalla är jag glad att det finns många som likt oss ger nytt liv till gamla hus. Sedan vi började har jag hittat många likasinade bland annat på sociala medier och det är så roligt att följa deras resa. Några konton jag följer på Instagram är till exempel @vipasvarfar, @jimochrebecka och @brannkull till exempel. Egentligen behöver jag bara se ut genom fönstret för att få inspiration. Här bredvid Stundras där vi bor är alla hus gamla ödehus som plockats ner, flyttas och fått nytt liv.

Nu vaknar den yngsta som sover ute i vagnen så min tid vid datorn tog slut. Min point var i alla fall att många hus står öde eftersom ägaren kanske varken har råd eller tid att ge huset den kärlek det förtjänar och inte hjärta att riva det heller. Min andra point är att man inte ska missa allt som trots det också görs och se hur många hus runt om i Österbotten som fått nytt liv. Att ett hu plötsligt är borta betyder inte nödvändigtvis att det är rivet. Det kanske är som i vårt fall, att huset är nerplockat och flyttat till en ny ort där det byggts upp igen och blivit ett hem till en ny familj.

Äntligen ett mysigt sovrum

Tapeterna i sovrummet har varit uppe ett tag men har inte hunnit ta några bilder förrän nu. Men här kommer nu några före och efter bilder från vårt sovrum. Taket är målat, lister (nästan alla) är på plats och väggarna tapetserade. Är mycket nöjd med resultatet. Det blev så mycket mysigare nu. Färg och mönster är aldrig fel tycker jag.

Så här såg spishörnet ut innan:

Och nu ser det ut så här:

Tycker den vita spisen kommer mer till sin rätt nu mot den gula varma tapeten. Så glad att Boråstapeter valde att trycka upp klassikerna Nocturne i gult.

Glömde i vanlig ordning att ta ordentliga förebilder men här är i alla fall en bild på sängen innan. då vi tapetserat kom vi på att vi kan vända på sängen så den står med gaveln mot väggen utan fönster istället. Det blev mycket bättre. Nu kan man ligga i sängen och se ut genom alla tre fönster. Tidigare stirrade vi in mot den ofärdiga hallen. Betydligt trevligare utsikt nu.

Gillar också tavelväggen betydligt bättre nu med den nya tapeten. Tycker den gula nyansen gör sig bra med både pianot och möblerna i trä.

Så glad att vi gjorde detta. Vet att det finns andra projekt som kanske är “viktigare” och vi behövde ju inte tapetsera om. Men sovrummet är ändå ett av de rum man spenderar mest tid i så jag tycker det är värt att satsa lite på det rummet. Jag känner mig i alla fall lugnare nu och behöver inte ägna energi åt att tänka på hur jag vill att rummet ska se ut, för nu känns det äntligen som rummet hittat hem.

Gult är inte fult

Att vi målar taket i sovrummet just nu beror inte bara på att det är bra torkningsväder just nu. Den kanske största orsaken är att det i vår farstu stod en låda med tapeter som väntade på att komma upp. Gör inte alltid saker i rätt ordning, men till och med jag förstår att det är bättre att måla taket innan man tapetserar om. Var faktiskt ganska skönt att måla då man bara behövde täcka golvet och inte behövde oroa sig för färg på väggarna.

Vårt sovrum (blivande vardagsrum) är faktiskt det första rum vi tapetserade innan vi flyttade in. Jag ville ha en lugn tapet som passade i ett sovrum och valet föll på en linnetapet i ljusgrönt från Boråstapeter. Den gröna färgen finns också i tapeten i rummet bredvid och tanken var att de skulle knyta an till varandra. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Den gröna nyansen var ljusare än jag tänkt mig och blev blek och kall på väggen. Då vi i alla andra rum har ganska mörka tapeter med mycket mönster passade den här tapeten inte riktigt in. Har egentligen velat tapetsera om sedan rummet blev klart men det kändes inte vettigt att göra om en av de få saker som är klara här hemma.

Men så kom Boråstapeter ut med en ny kollektion. I tapetkollektionen Vårt arkiv, där man uppdaterat elva tapeter i nya färgnyanser, fanns nu tapeten Nocturne i gult. Jag har länge varit förtjust i mönstret men inte hittat en färg som passar i vårt hus. Ett gult rum har jag alltid velat ha och nyansen går fint ihop med färgerna i våra andra rum. Daniel sa ja och jag hoppade i bilen och la in en beställning hos den lokala färgbutiken.

Lagom till midsommar fick vi hem tapetrullarna och nu då taket har torkat har vi börjat lägga upp den rulle för rulle. Redan nu går det att se att resultatet kommer att bli precis vad jag önskat. Lovar lägga upp fler bilder då rummet är färdigt, men kan inte hålla mig så bjuder på några från arbetets gång.

Projekt måla om bokhylla

Medan vi väntar på att taket ska torka kan jag ju passa på att skriva om hur vi fixade förvaringen i vår dotter Ylvas rum. Ylva sover i det så kallade gröna rummet. Rummet är tapetserat med tapeten Waldemar från Boråstapeter. Här är det tänkt att vi en dag ska ha bokhylla, skrivbord och kanske en fotölj i läder. Då ska rummet förvandlas till ett kontor. Det sätter vissa krav på inredningen. Att den ska funka både för en fyraårig flicka som älskar guld, lila och glitter och drömmen om ett framtida bibliotek/kontor.

Drömmen skulle vara en platsbyggd bokhylla men det har vi inte riktigt råd med just nu. Så då en stor och rymlig hylla från 70-talet bjöds ut gratis i en loppisgrupp på Facebook slog jag till.

Hyllan var stor och brun och väldigt mycket 70-tal men jag tyckte mig ändå se en potential. Till en början var måtten perfekta till rummet i fråga. Jag tyckte om glaset i vitrindelen av hyllan och speglarna på skåpluckorna tilltalade mig. Med lite färg kan det nog bli bra tänkte jag. Fördelen med möbler som är gratis är ju att det inte gör så mycket om det inte blir som man tänkt sig. Hyllan var på väg till skroten i vilket fall, nu fick den en andra chans.

Började med att ta in hyllan i vår farstu där den fick stå i vägen en vecka tills jag fick tid att börja måla hyllan. Gjorde inte mycket mer än att köra ett varv med sandpapper på ytan innan jag började måla. Gillar ju linoljefärg men för det här projektet målade jag med vanlig möbelfärg från färgbutiken. Då det gäller äldre möbler i helträ är jag till en början försiktig med att måla överhuvudtaget eftersom jag gillar trä, men ska de målas blir resultatet ofta bäst med just linolja och ett ordentligt grundarbete. Men med just det här projektet ville jag bara köra på så tog fram roller och pensel då barnen somnat och började måla.

Valde en grön färg som passade med den gröna tapeten i rummet. Baksidan tapetserade Daniel med samma tapet som i rummet för att skapa en illusion av att hyllan är platsbyggd. Blev väldigt nöjd med resultatet.

Lägger in förebilden igen för jämförelse.

Perfekt är den inte, borde göra lite småfix med penseln ännu och jag utgår från att lite av den gröna färgen kommer att skrapas bort med tiden, men tanke på att hyllan var gratis och passar så bra i rummet är jag mycket nöjd. Då Ylva en dag får ett sovrum på vinden kommer den här hyllan att fyllas med våra böcker och kontormaterial gömt bakom skåpluckorna. Kommer att bli bra det med tror jag.

Ylva själv var lite skeptisk till att hyllan skulle målas grön. Hon ville hellre ha en lila, glittrig eller rengbågsfärgad hylla. Så för att kompromissa målade jag hennes säng rosa enligt önskemål, lite detaljer i guld på soffan och en gardin får nu agera sänghimmel. På det sättet blev alla nöjda.

Så drömmer du som jag om en platsbyggd bokhylla men inte riktigt har råd eller tid att bygga en. Håll koll i olika loppisgrupper och se om det finns någon hylla du kan ge nytt liv med lite färg. Finns ganska mycket fina och rejäla möbler i furu som blir som nya då man målar dem. Att göra om möbler på det här sättet är bra både för plånboken och miljön så jag rekommenderar det varmt.

Semester = blocka av to do-listan

Daniel fick semester efter midsommar och det betyder att det nu finns större möjligheter att få gjort något hemma då en av oss kan vara med barnen medan den andra tar sig an valfritt projekt från to do-listan.

Nu i juli försöker vi få gjort ganska mycket både ute och inne. Ute passar vi på att måla fönsterfoder och annat som vi inte hann med förra sommaren. Här inne finns det mycket att göra. Vi flyttade in så fort det gick att bo i huset (= då badrum och kök fungerade) men lister, dörrfoder och allt som har med ytor att göra har snällt fått vänta. Vi har nu bott i huset i ett och ett halvt år och nu tycker jag det börjar vara dags att fixa i alla fall några av rummen.

Det rum vi håller på med just nu är vårt sovrum. Då vinden är klar ska vårt sovrum flytta dit men det kan ta år innan vi är så långt så vi tog oss an rummet redan nu. Tanken är att allt vi fixar nu också ska funka i framtiden då rummet ska fungera som ett slags vardagsrum.

Det första vi gjorde var att måla taket. För er som håller på att välja tak kan jag komma med några goda råd. Välj ett tak med inte fullt lika många kvistar som vårt. Det blev ett litet projekt att lägga två varv schellack på dem alla innan vi ens kunde börja grundmåla.

Men då taket till slut fått sitt leopardmönster kunde vi börja måla. Vi valde att måla med matt linoljefärg. Först målade vi ett grundvarv med roller och då det torkat ett dygn målade vi ett varv med den vita nyans vi valde. Först gick vi med en pensel för att få färg i springorna. Sedan började jag måla med rollern medan Daniel gick efter med en pensel. Förutom att man blev stel i nacken gick det nästan enklare än jag hade trott att det skulle göra. Eftersom vi behövde vara två då vi målade började vi efter att barnen hade somnat på kvällen och att måla hela taket ett varv tog ungefär till midnatt. Är också nöjd med resultatet. Har förstått att matt linoljefärg gulnar med tiden men det tycker jag inte gör något. Hoppas bara att inte träfärgen börjar lysa igenom i springorna men det orkar jag inte oroa mig för nu. Nu är jag bara nöjd att vi fick det gjort. För att taket blev målat betyder att det nu är dags att börja tapetsera, vilket är något av det roligaste jag vet!

En gammal gård

En sak jag är väldigt glad över är att vi hade möjlighet att bygga vårt hus på en gammal tomt. På platsen där vi plockade upp vårt hus har det i tiderna stått en gammal bondgård. Det gör att vi har en allé av gamla björkar som leder upp till huset och runt gården går en ring av rönnar och björkar. Utanför köksfönstret växer en stor hägg och en syrén som just slutat blomma. Istället blommar nu midsommarrosen vackert utanför vårt sovrum. Så trots att vi inte gjort något på gården utan helt fokuserat på huset har vi mycket vackert att titta på. Det bästa är att det ser ut som att huset alltid har stått här.

Midsommar

Midsommarhelgen är här och Daniel fick äntligen semester vilket betyder att jag inte längre är ensam med barnen på dagarna. Den senaste tiden då Ylva varit hemma från dagis har mesta tiden av dagarna gått åt till att hålla henne syselsatt och lillebror nöjd. Daniel jobbar nämligen som många andra på distans just nu så har försökt vara mycket ute för att störa så lite som möjligt. Men nu så! Vi kommer att vara lediga tillsammans i två hela månader vilket känns så lyxigt. I juli kommer vi att satsa ganska mycket tid på huset, både ute och inne, för att ta det lugnare i augusti. Listan över vad som ska/borde/kunde göras är lång. Listan på kylskåpet där vi skrivit upp små och stora projekt kallar jag sommarplanen, medan Daniel talar om femårsplanen.

Det har varit väldigt roligt att äntligen börja fixa saker i huset igen. Renoveringen stannade av lite medan jag var gravid och efter att Zacharias föddes i mars har det ju tagit en tid att vänja sig vid den nya vardagen som tvåbarnsföräldrar. Men nu har vi ganska bra fart på och tapetserar och målar mest varje dag. Kul tycker jag, men en direkt konsekvens av att man satsar mer tid på renoveringen är att det vardagliga jobbet (läs tvätta kläder, diska och damsuga) lider. Till midsommar är det ju många som brukar städa lite extra mycket men så blev det inte i detta hushåll i år. Dammsugaren står kvar i samma hörn den gjorde för två veckor sedan och fönstren är lika otvättade som då vi flyttade in.

Bordet i kvisten, där det är tänkt vi ska sitta och njuta av kvällsolen, har förvandlats till en avställningsyta för wipes, blöjor och väskor. En vacker pelargon har vi i alla fall. 

Gårdagens disk står kvar i väntan på att någon ska förbarma sig över den. 

Många plockar in sommarbuketter på midsommar. Vår fönster pryds istället av blommor jag plockade förra helgen och inte kommer mig för att kasta ut.

Men vet ni, det blev midsommar i alla fall. En riktigt trevlig sådan till och med. På förmiddagen röjde vi undan det värsta. Efter lunch flätade jag håret och tog på mig en sommarklänning och så hoppade vi i bilen och åkte till ett par goda vänner och så firade vi sommaren där. Barnen badade, vi åt god mat och hade en riktigt trevlig kväll. Jag hoppas att ni också fick en fin midsommar, just precis en sådan som ni själva önskat.

Vi som bor här

Tycker det passar med en kort presentation så här till att börja med. Jag som skriver heter Johanna. Till vardags jobbar jag som journalist och hörs nu och då i en radio nära dig, i alla fall om du råkar bo i Österbotten. Just nu är jag mammaledig och tror mig därför ha tid att starta en blogg. Jag tycker väldigt mycket om att tapetsera, ge gamla möbler nytt liv med hjälp av en färgpensel och möblerar om stup i kvarten. Eftersom jag också tycker om att fotografera och skriva tänkte jag att det kanske kunde passa att börja dokumentera min vardag på den här bloggen. Har också ett Instagramkonto som var tänkt att fylla samma funktion, men jag har kommit fram till att jag tycker bättre om att skriva på datorn än telefonen. Kontot på Instagram från finnas kvar (@kapteinsgard), men det är här jag kommer att skriva mer utförligt om vad vi håller på med.

Foto: John Råholm

Han jag bor med heter Daniel. Han är psykolog, musiker och väldigt duktigt på att göra mat, vilket jag som tycker om att äta god mat uppskattar. Eftersom han är pianist har vi just nu två pianon och en orgel i själva huset. I uthuset finns två pianon till. Skulle han få som han vill skulle vi också köpa en flygel men det får han lov att vänta med tills vi hunnit renovera övervåningen också. Förutom musik och mat tycker han om att flytta runt stora stenar och försöker därför övertyga mig om att vi borde köpa en grävmaskin.

Vi har två barn. Ylva som är fyra år och Zacharias som är tre månader. Då Zacharias föddes i mars var det faktiskt 100 år sedan det senast föddes en pojke i det här huset. Det var då min morfar föddes år 1921. En ganska svindlande tanke.

De kommer inte att synas så mycket här på bloggen, eftersom det är själva huset som är i fokus. Men då de med sin blotta närvaro gör att det mesta vi tar oss an på gården har en tendens att ta lite längre än vi tror, så får de också vara med i presentationen.

Sist, och i det här fallet också minst, bor katten Oliver. Han har fått i uppgift att hålla mössen borta från huset. Han fångar visserligen en mus någon gång i bland, men då släpper han ofta lös den levande i köket innan han tappar intresset och går och lägger sig i soffan igen. Men vi tycker om honom i alla fall så han får bo kvar.